Johanna Beckman

Nu var det ett tag sedan jag var inne här och uppdaterade. Lusten har inte varit enorm och tiden har varit väldigt knapp. Med ett barn som går på förskola och ett heltidsjobb som skall göras, plus allt runtomkring så hinner man inte mycket. Just idag har jag tid, eftersom det råkar vara så att…

Men jag tycker mycket om att fotografera. Ända sedan jag gick i skolan så har jag tyckt om att fotografera. Allt mellan himmel och jord, ungefär. Både rörliga bilder och stilla bilder har intresserat mig länge. Många har sagt att jag har lite öga för det där, men det är väl egentligen inget som jag…

Man tänker att man ska hinna med så mycket hela tiden. Att man ska hinna göra ditten och datten och sätter upp höga mål om hur en dag, vecka eller månad ska se ut. Så lägger man upp allt och planerar in, fixar och donar. Sen helt plötsligt så har en massa tid flugit förbi…

Anledningen till att det har varit tyst här är för att jag glömde mitt lösenord. Bra va? W har blivit 9 månader, sommaren har kommit och gått och snart är det dags för mig att börja jobba igen. Lite läskigt, med tanke på att jag varor borta så länge, men ändå väldigt skönt. Älskar min…

När W var runt 3-4 månader (närmare 4) så upptäckte både jag och min sambo hur han noga följde våra händer med blicken när vi åt. Varje tugga blev noggrant studerad och han ”tuggade” samtidigt som vi. Jag visste att vid 4 månader så börjar man kunna ge bebisar smakportioner – alltså introduktion till mat.…

Två träningspass senare.. Skäms Johanna! Nej, skämt åsido. Livet är ju lite som det är nu på dagarna och kvällarna (då jag oftast får tid att skriva) så jag tar det lite som det kommer. Nu får nöja er med dalar och toppar helt enkelt. I måndags var jag iallafall på mitt första träningspass med…

Som de flesta kanske har märkt så har inläggen liksom blivit lite mer.. Glesa sedan jag fick W. Det kanske är ganska självklart i sig, att när man får barn så räcker inte tiden till. Sen är man ju ganska uppslukad av det där lilla livet som man så magiskt har lyckats skapa att man…

Nu har jag hunnit gå till fysioterapeuten 3 gånger. Varje gång är väldigt spännande och jag lär mig något nytt varje gång. Jag är sjukt glad att jag valt att göra detta för mig själv, för jag tror aldrig att jag faktiskt har lagt denna tid och omtanke på MIG. Och gud vad skönt det…

Denna del innehåller mindre bilder och mer text. Ja, som man kanske kan tänka sig så var det inte riktigt ett förlopp som jag eller sambon tänkt oss under första dagen.. Dock hände något under natten. Jag kände starkare sammandragningar och kunde inte riktigt ligga still. Kanske var det för att jag legat still så…

Den 14/11 efter 34.5 timme kom han. Den lilla prinsen som vägde 3628 gram och var 49 cm lång. Jag kommer skriva en riktig förlossningsberättelse vid tillfälle. Nu ska vi njuta av vårat mirakel.