Så har vi varit hos vår barnmorska idag igen. Det blev lite stressigt då min sambo skulle plocka upp mig efter jobbet och vi skulle åka tillsammans, dock kom han iväg lite sent och vi sladdade in i garaget ungefär 5 min innan vår tid. Som tur är så är de väldigt lugna och snälla på vårat mvc, så det gjorde inget att vi sladdade in med kort om tid.
Blodprov blev det idag igen och som tur var så fick sambon följa med in (jag är väldigt rädd för nålar..) och lugna mig denna gång, så det hjälpte en del. HB och blodsocker låg bra, så som det alltid har gjort så det är skönt. Trodde jag skulle ha dåligt blodsocker, då jag inte riktigt hann äta lunch idag.
Sen fick vi träffa vår barnmorska. Vi tog min vikt (ligger på samma som sist, för 2 veckor sedan) och sedan blodtrycket som låg på 125/75, vilket också är bra – som tidigare. Inte mycket förändringar på min status så att säga, vilket är väldigt skönt, även om det har varit konstigt att må så dåligt men ha så himla bra värden.
Efter det så fick jag lägga mig på britsen och hon skulle kika med ultraljud om bebisens huvud låg rätt. Trodde inte att vi skulle se en ultraljudsmaskin igen, men det var lite kul – även om vi bara såg kronan på huvudet på bebis huvud. Han ligger fint med huvudet nedåt och han är fortfarande ruckbar (vilket hon kollade efter ultraljudet) samt att han ligger jämn på viktkurvan.
Efter det så pratade vi angående förlossningen en del. Hon skrev då in mina tankar om smärtlindring och mina tidigare problem med foglossning samt att jag vill amma. Hon är väldigt pedagogisk och snäll vår barnmorska, så det känns skönt att få lite input därifrån, även om jag läser en del själv. Vi fick in att jag är nålrädd och att epidural kan erbjudas om förlossningen blir utdragen. Tänker att jag ska skriva ett inlägg om hur jag tänker med smärtlindring.
Det känns skönt att allt är bra med bebis, för då kan jag ”lida” mig igenom denna sista månad och se fram emot att få träffa honom när vi väl kommer till förlossningen. Det känns som om sjukskrivningen (trots att jag tyckt att det har varit tungt) har gett mig mer att se fram emot.
Vi skrev ett, men det var lika mycket för att vi själva skulle prata igenom om hur vi ville ha det. Men vi lämnade det till barnmorskan som tog emot oss på förlossningen och det blev taget hänsyn till hela vägen 🙂
Ja, vi har pratat mycket. ? Min sambo säger att om jag vill skriva ett förlossningsbrev så får jag det, men tänker att vi pratar så mycket om tankar och känslor att det känns som om jag har sån tillit till honom och barnmorskorna att jag klarar mig med det i journalen.