När W var runt 3-4 månader (närmare 4) så upptäckte både jag och min sambo hur han noga följde våra händer med blicken när vi åt. Varje tugga blev noggrant studerad och han ”tuggade” samtidigt som vi. Jag visste att vid 4 månader så börjar man kunna ge bebisar smakportioner – alltså introduktion till mat. Detta hade min sambo verkligen sett fram emot.
Av någon intressant anledning så är det tydligen vanligt att män känner sig lite ”utanför” när mamman ammar barnet och att de inte räcker till för att de inte kan amma, även fast det inte är så.
Absolut har jag suttit fast med W i mina bröst i typ 2 månader, men ju mer han har växt, desto mer tid ifrån bröstet har det blivit och han har kunnat umgås med pappa. Dessutom så jobbar man ju på relationen även fast man byter blöja, badar eller myser med dem. Och att amma är ju inte alltid en solskenshistoria.
TB till en liten mindre W när han satt mer fast vid tutten.
Så, när vi nu (äntligen, enligt min sambo) kunde börja ge W smakportioner så skulle han minsann få smaka på allt mellan himmel och jord, även om jag ville prata med BVC först och höra lite mer om det där.. Så vid 4-månaders kontrollen så fick jag ett litet informationsblad med info från Livsmedelsverket. och tumme upp, sen var det ju bara att tuta och köra – eller?
Jo, men typ. Barn kan ju i princip smaka på allt, förutom vissa saker som man kan hitta info om på Livmedelsverket.se. Så han fick helt enkelt smaka på det vi åt. Och den här ungen gapade som en fågelunge på en gång kan jag säga. Till min – faktiskt – stora glädje så verkar han gilla mat väldigt mycket, vilket känns så skönt på ett sätt.
Jag har valt att göra lite olika puréer själv som jag sedan har fryst in i iskuber för att lättare kunna ge honom små portioner till en början och sedan utöka när det känns som om han är redo. Det är både grönsaker och frukt, men alla är blandade med bröstmjölk för att han ska ”känna igen” smaken till en början. Jag har även valt att inte bland för mycket, utan bara haft en sorts grönsak eller frukt förutom i en variant med morot och palsternacka. Allt har ännu så länge accepterats med glädje och det roligaste som finns är att leka med den där skeden som vi matar med…
Bananpuré är en klassiker.
Nu har han fått ca. 1 matsked (utökar lite försiktigt) med gröt och 2 teskedar med fruktpuré till under tiden som vi äter middag och det är bland det godaste och roligaste han (och vi) vet. Har gett detta i kanske 3 dagar nu och ännu så länge verkar han tycka det är kalas, så tänker att det får bli en standard. Ger honom även tutte efteråt så att jag vet att han blir mätt och så att magen inte blir allt för knasig. Jag gör gröten själv med havremjöl istället för havregryn, för då slipper jag mixa havregrynen släta för att han skall kunna äta den lättare.
Annars har ju smörgåsrån varit en favorit – även om han var hemskt skeptisk till dem i början och undrade ”vad tusan är detta” innan han fattade att man kan ju faktiskt stoppa dom i munnen och de är ganska okej. Nu brukar han få ett halvt när jag lagar frukost till mig själv eller behöver underhålla honom i köket. Dessutom har jag svårt för majskrokar, så tycker smörgåsrån känns helt okej ändå.
En superglad W efter en portion gröt.
Senaste kommentar