Min sambo anmärkte igår att han tyckte att jag lät lite gladare och piggare den senaste veckan. Det konstiga är att man själv sällan tänker på sånt, men när han väl nämnde det så tänkte jag tillbaka och insåg att han nog faktiskt har rätt.
Jag vet inte om det har med att göra att jag har blivit väldigt rastlös och kommit över min lilla depression över sjukskrivningen, eller om vädret och hösten faktiskt gör mig riktigt gott. Har alltid älskar hösten, med alla färger och sättet solen skiner men också hur mysfaktorn höjs på kvällarna när man kan tända ljus och dricka en kopp te och bara njuta av livet. Dessutom är det lite skönare väder nu, för en gravid som är jättevarm hela tiden. Värme kan göra en riktigt slö, speciellt när man redan är trött.
Tänker att humöret kan ha med att göra att det är såpass kort tid kvar innan knodden kommer också. Imorgon ska vi till barnmorskan och går in i vecka 37 nämligen. Nedräkningen är igång, kan man säga. Vagnen ska hämtas, förlossningsväskan ska vara klar, kläderna ska vara tvättade.. Ja, ni vet.
Igår hade jag en intressant upplevelse efter min korta promenad med vovva. Kom hem och kände att magen var rikrgt spänd. Hade ont upp mot revbenen, typ precis mellan brösten egentligen, och det var något som tog en stund att gå över. Under tiden låg lillen och sparkade som om han ville komma ut genom ett hål i magen. Börjar undra om han har lessnat på att ligga där inne..?
Färgerna utanför hemmet börjar visa sig och jag önskar jag kunde gå ut och njuta av en riktigt lång promenad.
Senaste kommentar