När man tror på spöken..

Vi har ju en hund, en liten tax tjej som är född januari 2019. Hon är hur go som helst. Rolig, glad, pigg – ja, ni fattar.

Nu är hon ju snart 9 månader och har löpt sitt första löp och lite sådär. Jag vet ju av erfarenhet att tikar kan bli lite speciella efter att de ha löpt första gången, men ibland undrar jag hur speciell hon ska bli.. För ibland skrämmer hon mig och min sambo.

Inatt så vaknade jag av att hon hoppade ned från soffan. Hon får gå fritt u lägenheten när vi sover, förutom badrum och sovrum. Så hon sover oftast i soffan och det har hon inga problem med. När jag hörde henne så tänkte jag att hon kanske var törstig eller bytte plats, men reagerade på att hon kom i full fart mot hallen och sovrummet.

Plötsligt börjar hon krafsa och pipa vid dörröppningen till sovrummet, där hennes bur står så hon kan kliva in därom hon vill känna sig lite trygg. Direkt tänkte jag att hon ville ut och började peta på min sambo, som är en sjusovare. Han vaknar och tittar på klockan. ”Hon brukar väl aldrig vilja gå ut kl 03.00 på natten?”.. Nej, det är sant, men jag vet också att när hon harvarit dålig i magen så har hon haft samma panik. Så han masade sig upp och gick ut till henne – men hon fullkomligt struntade i honom och fortsatte med paniken. Notera att min sambo och hon har ett speciellt band.

Han försökte locka på henne, att hon skulle gå till soffan med honom och luga ner sig, men hon fortsatte pipa, hoppa och krafsa så nu bestämde jag mig för att kliva upp. Under kvällen hade hon nämligen legat tätt intill mig i soffan när vi tittat på tv, så tänkte att hon eventuellt var lite ”mammig”. Visst, hon följde mig till toaletten och köket, men sprang snabbt tillbaka till sovrummet och gnydde. Till slut fick ja ut henne i vardagsrummet där hon hoppade upp i soffan med min sambo och kröp in under täcket, tätt, tätt intill honom.

Vi ryckte lite på axlarna åt det och jag gick tillbaka till sängen för att somna om – vilket jag har lite svårt för så jag surfade lite. Då hör jag hur hon hopparner och traskar ut – lugnare än innan – ur vardagsrummet och stannar utanför sovrummet igen, som om hon kollar in, för att sedan fortsättavidare in i köket och sedan tillbaka med samma stopp innan hon går tillbaka till min sambo..

Jag tror på spöken, det ska jag erkänna. Men något fick mig att fundera på om det hade med bebisen att göra – dock sparkade han livligt när jag gått och lagt mig igen men även idag. Så när jag och sambon diskuterade det hela på morgonen så kändes det mer troligt att hon antingen drömt en mardröm eller sett något..

Tror du på spöken? Har du varit med om något konstigt som du inte kan förklara på något annat sätt?