Min förlossningsberättelse – del 2
Denna del innehåller mindre bilder och mer text.
Ja, som man kanske kan tänka sig så var det inte riktigt ett förlopp som jag eller sambon tänkt oss under första dagen..
Dock hände något under natten. Jag kände starkare sammandragningar och kunde inte riktigt ligga still. Kanske var det för att jag legat still så länge eller för att jag började känna av att något var på gång. Jag började vanka av och an i rummet och ut i korridoren. Sambon sov emellanåt men han började märka att det var något där med.
När nästa rond byttes av så skulle det kollas hur mycket jag öppnat mig – om något, i min värld – och helt otroligt nog så hade jag faktiskt öppnat mig till 4 cm vid 8-9 tiden på morgonen. Halleluja, det händer något – tänkte vi! Mina värkar hade även blivit påtagligare, så det kändes ju som att det kunde närma sig nu.
De ville fortfarande ha ctg kurvan på barnet och eftersom jag kände att ligga ner var ett dåligt val så fick jag nu stå med ett gåbord. Där kunde jag böja mig lite framåt när värkarna började bli starkare och ta dem lättare. Sambon hjälpte genom att ge mig vätska, sätta på musik och smeka mig i nacken. Jag blev erbjuden varmt bad, men tyvärr så var det enda rummet med badkar upptaget, så vi satte igång lustgasen på 30% med 70% syre. Tyvärr så kände jag mig lite klaustrofobisk av masken, så jag använde den inte så mycket i slutändan när jag stod upp. Jag hade den dock nära till hands hela tiden jag stod framåtlutad ifall att det kunde hjälpa mig en uns. Jag tror det hjälpte lite, i och med att jag fokuserade mer på att andas.
Vår barnmorska, som också förlöste mig, pratade med mig om smärtlindrings alternativen som tyvärr inte var så många pga bebisens konstiga hjärt kurvor. Jag kunde inte få morfin tex, så epidural kom upp. Något som jag hade velat undvika, då jag är väldigt nålrädd, men som jag sagt var okej att erbjuda om de såg att jag började bli trött. Hon berättade att planen var att ta hål på vattnet ganska snart och sätta en skalpelektrod på barnets hjässa för att lättare mäta hjärtljuden, men i och med detta så kunde värkarna bli väldigt mycket starkare och det var lättare att sätta epiduralen innan än efter de tog vattnet. Innan det så ville barnmorskan testa en övning som kunde hjälpa honom att glida ner i förloppet. Jag fick ligga på sidan så långt ut på kanten som det gick med stöd av sambon och barnmorskan. När värken kom så flyttade barnmorskan mitt översta ben så det hängde över kanten och jag fick ta värken så, vilket faktiskt hjälpte honom att komma ner men det var inte så skönt.
Jag funderade en stund på epiduralen och kände att om detta blev ännu mer utdraget så skulle jag inte orka pga sömnbristen jag redan hade och eftersom bebisens hjärtljud var konstiga så ville jag inte göra det värre för honom. Så jag valde att tacka ja till epidural innan de tog mitt vatten. Det var det läskigaste jag gjort, men jag är otroligt stolt över mig själv som gjorde det och jag tror det var bäst för oss båda. Jag fick senare veta av sambon hur stor nålen var.. Värkarna försvann inte helt, men de blev mer hanterbara. Efter att den tagit så var det dags att ta vattnet och sätta på skalpelektroden. Trycket försvann lite när vattnet gick, men det var lite konstigt att ha en ”tråd” mellan benen, men det gick. Däremot fick vår barnmorska sätta dit 4 skalpelektroder, då de inte visade mycket bättre hjärtfrekvens och någon gång lossnade den från hans huvud under förloppet.
Jag varvade med att stå på knä på britsen, då den var väldigt smidig att ändra, samt ligga ned i den ”vanliga” födelsepositionen. Att stå på knä kändes skönt när jag tog emot värkarna, då jag kunde hålla mig i ett handtag som var lite ovanför huvudet och luta mig lite framåt. Min sambo var hela tiden där och gav mig uppmuntran, något att dricka och beröring. Barnmorskan hejade på och gjorde sina undersökningar under tiden som gick. Tyvärr så gled han väldigt långsamt ner i förloppet, så jag fick hålla på en ganska bra stund innan vår barnmorska sa att hon såg hans hjässa. Jag och sambon hade ju spekulerat om vilken hårfärg han skulle ha, då vi båda var blonda som små (jag föddes med mörkt hår) och barnmorskan log lite och sa att hon såg hår, men ville inte avslöja vilken färg..