Sömnlös natt.

Inatt var verkligen en typisk sömnlös natt.
Jag vaknade runt 03.00 och fick känslan av att någon inom min höll på att härja. Jag var kissnödig – såklart – men plötsligt satte smärtan igång. Precis som att någon körde in ett järnspett i ena höften och tryckte den genom bäckenet och ut genom andra höften. Jag kunde inte röra mig, det gick inte att vända på sig, utan det var mer som att man fick vänta ut smärtan en stund. ”En stund” var tydligen ungefär 40 minuter, sen kunde jag rulla runt i sängen (stånk och stön) som en säl och ta mig upp.
Väl uppe ur sängen så kändes varje steg som om mitt vänstra ben hade somnat och inte ville vakna för fem öre., så jag fick dra med mig benet till toaletten och utföra mitt behov.
När jag väl hade kämpat mig tillbaka till sängen igen så var jag väldigt varm (plötsligt har vädret slagit om till tropisk värme igen) och kunde för mitt liv inte somna om. Låg där och stirrade i taket en stund innan jag knappade på telefonen tills ögonen föll ihop och jag kunde somna om igen.
K skulle ju upp vid 6-tiden, så då vaknade jag igen. Min klocka stod ju på 8, men det var lugnt, fick ju sova en liten stund till efter det.
Väl uppe så kämpade jag mig ned till tvättstugan för att sätta igång lite tvätt innan jag tvingade i mig frukost – det är ju någon som trycker lite mot min magsäck nu också..
Sen fick jag ett hormonspel. Jag vet inte vart det kom ifrån – som så många andra gånger när jag bara sitter och bölar som om jag har förlorat allt. Var tvungen att få ur mig det innan jag kunde masa mig iväg till jobbet på min cykel.. Fan vad jobbigt det är att cykla nu.

Imorgon får jag vet min framtid – blir det 100% sjukskrivning eller ska jag fortsätta sjukskriva mig varannan dag. Jag hoppas att jag klarar att ta mig dit till att börja med. Om jag har varit igång dagen innan och kört på utan att bry mig om att jag har ont (även om jag vill gråta vid varje steg jag tar) så brukar kroppen strejka fett dagen efter.