En sån där skit-dag..

Idag vill jag bara gå under jorden.
Försvinna.
Gräva ner mig.
Gömma mig under täcket och aldrig mer titta fram.

Är så otroligt less på såna här dagar och känslan av att jag inte vet hur jag ska hantera det hela när det kommer en sån här dag. Vart ska jag ta vägen? Varför kan jag inte bara få vara ifred? Kan de här tankarna bara sluta?
Det är såna här dagar som gör att jag känner mig helt värdelös och utmattad. Jag vet inte vart jag ska ta vägen med allt och vem jag ska vända mig till. Det är ett enda stort kaos i huvudet och i kroppen. Min vänstra höft har gjort ont ganska länge (sedan veckan efter semestern ungefär) men nu börjar även min högra höft att göra sig påmind och jag går lite mer som en robot dag för dag. Bara det i sig är väldigt tungt för psyket.
Jag fick ju smärtstillande sist jag var hos läkaren. Hon gav mig Citodon som skulle kunna hjälpa mot att jag sover oerhört dåligt pga smärtan. Har än så länge provat att ta 1 på kvällarna, men det har inte riktigt hjälpt, så igår tog jag 2.. Det hjälpte inte heller, utan gjorde mig snurrig istället – vilket tydligen inte är ovanligt.

Har satt mig i sängen nu och grävt ner mig under mina täcken och kuddar för att lugna ner mig lite. Har gråtit hysteriskt flera gånger idag och det får mig bara att må sämre. Många säger att man ska låta det komma, men jag har gråtit så mycket att tårarna har slutat komma. Jag har aldrig upplevt panikattacker, men jag misstänker att många av mina gråt attacker är lika en panikattack.
Vad gör man i en sån här situation, när man mår såhär?

Jag har tagit en promenad med hunden, städat badrummet, tvättat handdukar, plockat i och ur diskmaskinen, tittat på serier och sovit. Men inget verkar hjälpa. Det känns bara som att man ska behöva genomlida till nästa dag.