Trött och utmattad.

Idag känns det lite bättre än vad det gjorde igår. Igår kändes allt helt omöjligt, svårt, tungt, ensamt, jobbigt.. Jag vet inte om det är en slags ångest jag har fått nu.

Som tur är så ska vi till barnmorskan idag, så jag tänkte jag ska fråga om jag kan få prata med någon. En psykolog eller en Aurora barnmorska. Kanske var det citodonet som jag tog kvällen innan som spökade, eller så är det bara sjukt mycket hormoner i min kropp just nu som bara vill komma ut.

Stod i duschen igår kväll och bara grät i säkert 30 min innan jag kröp ner i sängen och tittade på Youtube videos. Sambon kom in och frågade hur det var och jag kunde inte ens få fram ett ord. Började bara gråta. Där och då kände jag bara för att sjunka ned under jorden och aldrig komma fram igen.

Smärtan är jobbig, men i samband med hormonerna så vet jag inte vad jag ska göra ibland..

En liten throwback till ca. v. 20.