Min förlossningsberättelse – del 1
Jag tänkte att jag skulle försöka skriva ner min upplevelse av förlossningen. Lite för min egen del (bearbetning) men också för att folk gärna frågar hur det gick.
Jag börjar med lite bakgrund. Själva berättelsen börjar i fetstil lite längre ner.
Som många kanske förstått så gick jag över 2 veckor, alltså vecka 42+0 så fick jag en igångssättningstid på sjukhuset för att sätta igång processen av förlossningen. Detta har ju varit ganska omtalat att det inte är något bra, att man ska göra det tidigare och så vidare.
Nördig som jag är så försökte jag läsa mig till hur det skulle gå, vad andra hade upplevt och liknande – men såhär i efterhand så fattar jag att ingen kommer att ha min upplevelse förutom jag. Många historier jag hittade handlade om hur hemska deras igångsättningar var. Hur smärtsamt det var. Hur långdraget det var. Och ja, smärtsamt är det – men det ÄR smärtsamt att föda barn, oavsett – och ja, det tog lång tid – men vem vet om det inte hade tagit lång tid om jag startat av mig själv?
Onsdagen den 13 November klockan 8.30 kom vi in till förlossningen på Mälardalens sjukhus. Där visade en undersköterska in oss i första rummet, där de skulle ta lite urinprov och mäta lite ctg i ca. 20 min. Det var ett likadant rum som vi var i när vi åkte in för att dubbelkolla fosterrörelserna. Väntan kändes som en evighet, eftersom vi ville påbörja vår resa. Vi fick träffa en barnmorska som ställde lite frågor, undersökte mig och förklarade lite lätt vad som skulle hända. Vi fick även veta att jag var öppen ca 1 cm då.
När detta var klart så blev vi visade in i förlossnongssal 5 som blev vårat rum fram tills allt var klart. Vi fick lasta av oss alla saker och vi fick en liten rundtur på själva förlossningsavdelningen av samma uska som visat oss in. Hon förklarade hur det fungerade med mat och liknande för oss innan vi fick installera oss lite mer i vårat rum. Vi lyckades koppla min telefon till högtalaren och plockade fram diverse underhållning. Lite mat, kaffe och inboning så kände vi oss okej inför det som väntade.
Efter en stund så kom barnmorskan som vi träffat tidigare tillbaka med en liten spruta som man använder för att ge medicin till barn i munnen med en vätska i. Hon förklarade att jag skulle få en sån dos varannan timme i 8 stycken doser för att sätta igång förloppet. Vätskan var ett slags hormon som skulle öka mina sammandragningar. Första ”shoten” fick jag 11.20, så sista skulle jag ha runt midnatt om inget satte igång innan dess. Jag och sambon kände lite att det ändå var hoppfullt, för det kanske inte alls skulle dröja länge innan vi skulle få träffa vårat barn! De kopplade även in en infart i min hand, utifall att jag skulle behöva värk stimulerande dropp längre fram. För mig var detta till en början jobbigt, då jag hatar nålar och aldrig har behövt en sån förr.
Vi passade på att äta, lyssna på musik, sambon kikade på film, vaggade runt på förlossningsavdelningen och liknande medan jag fick ”shot” efter ”shot”. Barnmorskorna byttes av i ronder och vi träffade några nya ansikten. Alla var jättegulliga och peppiga, men jag erkände för dem att jag inte kände mer än vad jag gjort innan vi kom in – hade ju ändå haft lite sammandragningar men det var ju inget speciellt.
Efter 7e shoten så kom vår dåvarande barnmorska in och berättade att de såg avvikande hjärtljud hos bebisen och att de ville avsluta hela processen med shoten. Jag skulle alltså inte få den sista shoten och jag kände lite nederlag faktiskt. Det kändes inte som att något hände.. Det blev inte bättre när barnmorskan undersökte mig och sa att jag fortfarande var öppen ca. 1 cm vid den tiden. Både jag och sambon kände att vi hade gått en hel dag utan något resultat och det sög verkligen. Barnmorskan förstod detta och sa till oss att förloppet fortfarande kunde komma igång, då jag ändå hade fått i mig en hel del av hormonerna som var i sprutorna, men hon behövde ge mig en spruta med bricanyl i låret för bebisens skull. Det var också väldigt jobbigt för mig, då det var en ny spruta, på ett nytt ställe, av en anledning som gjorde mig lite orolig.
Sagt och gjort, fick min spruta bricanyl och fick ligga i ctg kurva för att ha koll på värkar och bebisens hjärtljud, kanske under resten av natten…