Minskade fosterrörelser

Igår kväll var inte en rolig kväll.
Under dagen så kändes det som om jag inte riktigt kände mitt barn lika tydligt som jag gjort innan, det vill säga att fosterrörelserna hade minskat. Den enda gången som han sparkade till som han brukar göra var när jag pratade en liten stund med min sambo över telefonen, men annars var han ovanligt lugn.
Jag har ju varit väldigt lugn när det kommer till hela min graviditet och känt att det inte är någon fara, men något inom mig sa att det kanske är bäst att uppmärksamma detta, så jag sa det till min sambo. Dock var det inte förrän runt 21 tiden som jag kände att ”nu vill jag ringa förlossningen för att dubbelkolla”.

Man läser en massa tips online, att man ska dricka iskallt vatten och lägga sig på sidan, sedan vänta en stund. Man ska känna si och så många rörelser under en period för att vara lugn. Jag provade detta och när jag pratade med förlossningen så sa hon ”Du skall dricka sött, gärna väldigt koncentrerad saft, och sedan ligga på vänster sida i ca. 2 timmar. Under denna period ska du känna minst 10 rörelser och/eller sparkar. Det är en riktlinje vi har att säga till gravida innan de kommer in.”.. Dock tyckte hon att det var så sent på kvällen att det var lika bra att vi köpte oss något sött (då vi såklart inte hade något hemma) och kom in för säkerhetsskull. Jag tror hon hörde på mig att jag var lite orolig.

Så min sambo ringde sin mamma,  som kom i ilfart med bilen och en dricka till mig och körde ned oss till förlossningen. Det hade liksom redan brustit för mig och jag grät okontrollerat för jag var såklart orolig. Min sambo ledde vägen, höll mig i handen och sa att det kommer ordna sig, han mår bra, vi mår bra osv. Det var nog precis vad jag behövde då.
Vi möttes av en jättegullig sjuksyster som bad mig ta ett urinprov (tur att man alltid är kissnödig som gravid) innan jag fick lägga mig på britsen. Hon försvann en stund och kom tillbaka med band som hon satte fast två dosor på magen som mäter hjärtljud och sammandragningar. När hon satte första dosan så log hon och sa ”Din bebis hjärta slår, det gick fort att hitta.” och jag kände direkt hur hela jag slappnade av och kände en lättnad – det var ju bara det jag ville veta!

Hon lämnade oss ifred en stund efter att hon hade tagit blodtryck och satt en liten ”tuta” på fingret också. Vi skulle ligga så en stund för att mäta hjärtljuden, som gick upp och ned mellan 125 och 150 ungefär, vilket är helt normalt. Jag tror att vi låg där mellan 40-45 min, hade inte riktigt koll på klockan utan lyssnade bara på hjärtljuden och pratade om annat med min sambo. Det var skönt att fokusera på något annat än den oro som jag känt innan på något vis.

Efter tiden gått så kom en barnmorska in och sa lugnt att min bebis mår bra. Han har det jättebra inne i magen och alla tester och prover såg fina ut, vilket lugnade ner mig ännu mer. Hon tog bort apparaterna och sa att jag fick sitta upp och gå runt nu om jag ville. Hon skulle ringa på doktorn som skulle göra ett ultraljud för rutin, så jag passade på att gå på toa igen innan barnmorskan kom tillbaka och sa att doktorn kunde dröja lite eftersom han hade fått ett annat kall precis innan, men vi var välkomna att gå och hämta något att äta eller dricka. Min sambo hämtade oss lite saft och vi väntade i kanske 5 min innan läkaren dök upp.

Vi förflyttade oss till ett annat rum för att göra ett kort ultraljud där vi fick se barnets huvud samt en liten hand som rörde sig. Doktorn förklarade att min moderkaka ligger högt, vilket betyder att den ligger ”mellan mig och barnet”, så jag har lite svårare att känna hans rörelser. Man kan säga att den ligger som en kudde mellan barnets kropp och min mage. Så han sa att det kan vara så att man känner lite mindre då, men att det var bra att vi åkte in när vi kände oron. Det är alltid skönt att veta att man är välkommen dit om man är orolig över att något känns fel.
Den där lilla handen vi såg petade lite på moderkakan och både jag och min sambo kände en lättnad av att få se vårat lilla mirakel igen på något vis.

Min barnmorska som vi går till för rutinmässiga besök sa att om jag inte känner mitt barn på ett dygn så skall jag bli orolig, eller om jag känner att något känns konstigt, så jag är glad i efterhand att vi faktiskt valde att åka in. Jag känner att min tillit till min kropp och mitt sinne har växt ganska mycket under graviditeten och det känns väldigt bra inför förlossningen på något vis – även om den fortfarande gör mig lite osäker ibland.

Idag har jag valt att bara ta det lugnt och vila. Bebis har rört på sig som vanligt under dagen, vilket känns väldigt skönt. Men han får låta bli att skrämma mamma sådär..