”Hur mår du?”

Jag har märkt att frågan ”hur mår du?” har varit en ganska laddad fråga för mig, den får mig lätt att bryta ihop och gör mig ledsen fort. Varför det är så, kan jag inte riktigt svara på. Kanske har jag bara mycket hormoner, och frågan i sig kanske inte är av den vanliga sorten, men det kan också ha att göra med att jag har mått ganska dåligt under graviditeten.

Under första delen så mådde jag okej. Det som gjorde att jag ens tog ett test var att jag mådde lite illa, men jag tror att det endast höll i sig i kanske en månad innan jag mådde bättre. Någonstans där så tog jag ett graviditetstest och tänkte på hur extremt trött jag var. Och så den där molande mensvärken som dök upp lite diffust. Man tänker ju inte riktigt på att det kanske är gravid man är i första taget om man precis har börjat på ett nytt jobb ganska nyligen.

Illamåendet avtog, men ersattes av en halsbränna som jag aldrig har varit med om tidigare. Helt ärligt så har jag nog aldrig haft halsbränna tidigare, så jag visste inte vad det var – höll min hals på att gå sönder inifrån? Det är något som inte har släppt ännu, inte har heller tröttheten. Den har verkligen hängt med hela tiden. Till och från har jag varit extremt trött och folk har hela tiden kvittrat att ”snart kommer du att bli pigg igen!”. Nope. Har inte hänt än. Visst har jag haft dagar då jag har orkat mer eller mindre, men jag har alltid varit trött. Att man sedan sover sämre och sämre under nätterna (kanske för att man har en sambo som snarkar som ett sågverk också) hjälper ju inte med tröttheten direkt.

I vecka 16-17 så började dock det som har varit jobbigast – bäckenbottensmärtan (eller foglossning, som det hette förr). Det har hängt i sig sedan dess, och det har inte blivit bättre. Min barnmorska har nämnt att kanske, bara kanske, kan det ju tänkas bli bättre om man har tur.
Behöver nog inte nämna att jag inte har tur.
När bäckenet (alltså området runt ljumskar och höfter) känns som om det skall slitas itu för varje lilla rörelse åt fel håll eller på fel sätt så känns inte livet så jätte roligt om jag ska vara ärlig. Vissa dagar är jag som tant Agda 98 och kommer inte upp ur sängen utan att jag vill dö först. Det hjälper heller inte direkt att (nästintill) varje kvinna som har varit gravid som man pratat med säger att de inte alls har haft någon sådan smärta. Nä, men kul för dig. Jag vill gråta när jag vänder mig i sängen och kapa kroppen under naveln.
I och med denna smärta så har jag fått läkarintyg på sjukskrivning på 50%. Kan ju säga att jag grät när jag hade det i handen, för jag är ju såklart en ambitiös person som har jobbat väldigt mycket sedan jag fick ordentligt jobb, så att sjukskriva sig och bara vila är ingen höjdare. Man känner sig liksom lite värdelös och dålig, vilket har gjort att jag automatiskt har blivit lite osocial och tråkig.

Vad gör man då mot bäckenbottensmärta?
Ja, jag har fått hyra (á 100 kr i månaden) en TENS-maskin från sjukhuset. En liten apparat som skickar elektriska impulser till muskler och får dem att slappna av. Funkar fint när den är på, men smärtan försvinner inte. Sen har jag fått övningar man kan göra, men de är svåra att göra när man har ont. Smärtlindring i form av tabletter är ungefär som att käka sockerpiller så det är ju uteslutet. Att simma är ganska trevligt, eller ja – bada. Man simmar ju inte direkt. Men så fort man kliver upp så är någon där och hugger med kniven igen.
Så egentligen finns det inget att göra – förutom att vila. Gud vilket tjat. Det enda man gör är typ att vila och det börjar bli sååå tråkigt.

Något annat som man märker runt vecka 30 är ju stark ungen börjar bli. Och hur obekvämt lite plats han måste tänkas ha där inne – phu! En morgon låg han med huvudet mot mina ena ljumske och hickade, samtidigt som han låg och sparkade snett uppåt, mot mina revben på andra sidan. Lagom mysigt att vakna till sådär klockan halv 6 på morgonen när man knappt sover ändå.
Missförstå mig rätt – det är jättemysigt med sparkar, men man börjar undra om han ska bli en riktig kickboxare eller något. Ibland kör han en sån där utsträckning också, så att han trycker fötter eller händer (eller rumpa?) utåt så att man bara känner ett rejält tryck. Den är också ganska omysig egentligen, för att inte tala om när han låtsas att min blåsa är en studsboll eller så.. Tror jag gick på toa 4 gånger på en halvtimme häromdagen.

Ja, det är ju så mysigt att vara gravid hela tiden..