20 dagar kvar

Det känns som en evighet – fast ändå inte. Man har ju trots allt gått i 9 månader nu och kämpat på något vis, så 20 dagar bör gå fort. Samtidigt så är man väldigt trött, tung och känner att man vill träffa den där lilla människan man har bakat så länge.

Pratade med min farmor idag, hon gav mig recept på jättegott bröd så fick lite stöd utav henne i bakandet. Mitt i allt så nämner hon att när min faster skulle komma (hon är äldst) så gick vattnet när farmor bakade bullar. Känns ju kul när man står med en bunke med bröd deg och knådar, haha! Hon är härlig min farmor.